Under senare delen av förra året publicerade vårt förbund, HRF, rapport 2009 ”John Wayne bor inte här”. Enligt min uppfattning den bästa av förbundets hittills publicerade nio rapporter. Den visar tydligt det vi redan vet, att landstingen betraktar hörselvården med andra ögon än annan hälso- och sjukvård. Det mest uppenbara brottet mot hälso- och sjukvårdslagen är åsidosättandet av lagens bestämmelser om högkostnadsskyddet.

 

Under året har projektet Fritt val av hjälpmedel genomförts i några landsting med Hjälpmedelsinstitutet som samordnare. Hörapparater ingick i projektet enbart i Stockholms läns landsting. Vem vill inte ha fritt val av sina hjälpmedel! Men vem vill ha fritt val på landstingets premisser? I snitt fick de som utnyttjade systemet med Fritt val lägga ut 11 000 kronor för sin(a) hörapparat(er). När det gällde övriga hjälpmedel som ingick i projektet blev det marginella utgifter för den som utnyttjade systemet.

 

Hur kan det bli så här? För att överhuvudtaget få sälja sina apparater lämnar företagen in mycket låga anbud på sina enklare apparater. Dessa priser samt kostnaderna för utprovning enligt upphandlingen av Avesina ligger till grund för beloppen som erbjuds för Fritt val. Hörapparater av enklare utformning kan vara bra för många enklare hörselskador. Vid mer komplicerade hörselskador behövs ofta en annan teknik. Resultatet blir att de med svårast funktionsnedsättning på sikt kommer att få de största utgifterna samtidigt som landstinget smiter från sitt rehabiliteringsansvar.

 

Som jag tidigare har redovisat har vi efter kontakt med ledande politiker hos landstinget ansökt om pengar till ett projekt rörande äldre hörselskadade personers kunskaper om hörsel och deras praktiska problem med sina hörapparater. I början av december fick vi besked om avslag med hänvisning till att det var vårdgivarens uppgifter samt att vi har för stor förmögenhet! Vårdgivaren tar inte det ansvaret, vilket våra politiker vet. Vem ska ta det? Vår förmögenhet är inte heller större än att den på några få år kommer att vara förbrukad. Det vet landstinget, som trots detta förra året meddelade att 2009 års anslag var det sista vi fick.

 

När storlandstinget bildades kom Stockholms kommun och landstinget överens om att landstinget skulle svara för bidrag till Hörselskadades förening i Stockholm. Landstinget har inte på något sätt informerat kommunen om att man hoppar av det gamla avtalet. Man har helt enkelt saboterat våra möjligheter att erhålla rimliga bidrag från kommunen genom att ensidigt hoppa av den gamla överenskommelsen med Stockholms stad. Jag är besviken!